Vilken underbar helg det har varit! Nu är det fullt upp med jobb den närmsta tiden, är bara ledig nu på onsdag fram till nästa onsdag och efter det så är jag ledig i 4 härliga dagar och det utan att ta en enda semester jag. Hur jag lyckades? Bra fråga, men jag lyckades iaf....inte så lätt när man jobba heltid.
Helgen började med en härligt tur till köpenhamn för att fira min födelsedag, bara njöt av att få bara vara vi två. vädret var helt ok. Solen lös och det blåste som bara den. Tanken var att vi skulle shoppa lite men det blev inte så mycket, bara ett på byxor och ett par strumpor till mej. Till Christian letade vi skor men inget föll han i smaken, dessutom är han jättesvår att hitta skor.
När vi kom hem på kvällen så blev det en tur till några vänner för att titta på deras nya Lgh. Jättefins var den!
Igårdagen bööjade med en frukost på på ett café, riktigt lyx frukost, med pannkakor bullar och allt annat gott som tänkas kan. Kom hem och Christian klippte gräset och dammande av sin gamla cykel, själv tog jag ett långt och mysig bad och kelade med Edvin. Middag på Stan med Christians mamma och bror och en tur för glassätande i Åhus.
När vi kom hem tog Christian en mycket efterlängtad tur i skogen med cykeln, han cyklade ca 1 mil på 40 min...inte så illa för en som inte cyklat på länge. Fler turer lär det blir och han har redan börjat kolla efter en ny cykel...
På kvällen åkte vil hem till mina föräldrar och grillade gott och bara mös...
Vad kan man mer begär av en helg? Att den kanske skulle kunna vara lite längre?
söndag 30 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Äntligen färdig
Puh nu är jag äntligen färdig med alla inbjudningar och jag har tom fått behålla mitt hår, men det har varit påväg att försvinna från mitt huvud ett X antal gånger.
Har tagit lite bilder, men de kommer jag inte att lägga ut här fören alla som ska ha sina inbjudningar har fått dem. Ifall någon av dem läser här, så ska de ju inte få veta i förväg.
En sak har jag lärt mej av att planera bröllop och det är att INGET absolut INGET blir som man tänkt sig, det blir bara BÄTTRE ;-)
Sitter och väntar på att Christian ska komma hem. Han ville inte att jag skulle lägga mej innan, så jag får försöka hålla mina ögon öppna. Det går ganska bra för han är hemma om ca 30 min så det var inte så stora krav han ställde...
Har tagit lite bilder, men de kommer jag inte att lägga ut här fören alla som ska ha sina inbjudningar har fått dem. Ifall någon av dem läser här, så ska de ju inte få veta i förväg.
En sak har jag lärt mej av att planera bröllop och det är att INGET absolut INGET blir som man tänkt sig, det blir bara BÄTTRE ;-)
Sitter och väntar på att Christian ska komma hem. Han ville inte att jag skulle lägga mej innan, så jag får försöka hålla mina ögon öppna. Det går ganska bra för han är hemma om ca 30 min så det var inte så stora krav han ställde...
Neurofibromatos
Nyss hemkommen från jobb och ska snart börja göra klart våra inbjudningar. Tycker de blir så fina, de blir verkligen oss! Både jag och Christian är nöjda. Jag hoppas att de som får de sen oxå tycker att de är jättefina. Bröllopet närmar sig verkligen och snart är den låååånga väntan slut, men än är det några månade kvar. Men känner mig mer redo än någonsin på att blir fru, även om det känns lite konstigt.
Idag var det 2 små sötnosar som hälsade på på jobbet. En söt lite tjej på 1,5 månad och en lite större kille på 4 månader....Jag hoppas verkligen att jag får gosa med en "egen" någon gång och att det inte dröjer alltför länge.
Fast lite rädd är jag allt för det där med att skaffa barn. Tänk om de ärver min sjukdom. Det vill jag verkligen inte. Visserligen kan jag min sjukdom ganska bra och vet hur jag ska handskas med den och jag vet Christians inställning till att kunna få ett "sjukt" barn.
Att de skulle ärva min sjukdom är 50%, det är ganska mycket, men varför ska man hindras att få uppleva den stora lyckan att få barn bara för att risken är att 50% och att många i samhället har alltför stora fördomar?
Jag vet att de allra flesta som har min sjukdom lever ett högst normalt liv, som jag lever. De största hindren som finns är folks fördomar om det okända. Jag kan göra allt som alla andra kan, det enda jag har är lite knutor här och var och det är lite pga knutorna som avgör vad du får för handikapp. Jag vet att min sjukdom inte märks så mycket. Samtidigt så märker jag folks fördomar och de kan emellanåt var riktigt hemska, ibland blir jag faktiskt lite rädd. Speciellt när folk ska sopa det under mattan och låtsas som om det inte är så farligt, nä den är inte så farlig, absolut inte, men hur ska jag beskriva mina knutor om inte som en sjukdom när det är en sjukdom, en kronsik sjukdom? Det finns väldigt många sjukdomar som inte är så farliga, men som ändå är sjukdomar.
För er som inte vet vilken sjukdom som jag har, så har jag en sjukdom som heter Neurofibromatos (1) och som faktiskt varit i media den sista tiden iom tjejen som fick rätt att avsluta sin livsuppehållande behandlig (Candrah och döden).
I Sverige diagnostiseras ca 30 st/år. Det gör att NF tillhör gruppen sällsynta diagnoser, sällsynt men inte ovanlig!
Så några tips till er som stötter på en sällsynt sjukdom. FRÅGA! Många av oss som har en sällynt diagnos är vana vid att förklara vad det är vi har. De flesta av oss tycker dessutom att det är viktigt att sprida information om sin sjukdom. Det finns ett talesätt som häger det finns inga dumma frågor...nä det gör det inte, men det finns väldigt många mindre intelligenta frågor. Tex: Men harregud!!! Vad är det du har på hakan????
Tänk på din reaktion. Visst man kan inte alltid hjälpa vilken reaktion du får, men reaktionen jag fick när jag berättade vad jag hade på hakan (ett fibrom) var: Men harregud det är ju JÄTTESTORT! Ingen reaktion som var särskilt uppskattad kan jag säga (och jag tror de flesta förstår mej) Denna konversation, var faktiskt med en kollega till mej och h*n är sjuksköterska.
Välj rätt tillfälle för dina frågor. Exemplet ovan hände mitt i det stressiga morgonarbetet, när jag bara skulle inom och berätta lite snabbt om en pat. innan ssk skulle ronda.
Nu ska jag gå och hålla på med lite inbjudningar
Idag var det 2 små sötnosar som hälsade på på jobbet. En söt lite tjej på 1,5 månad och en lite större kille på 4 månader....Jag hoppas verkligen att jag får gosa med en "egen" någon gång och att det inte dröjer alltför länge.
Fast lite rädd är jag allt för det där med att skaffa barn. Tänk om de ärver min sjukdom. Det vill jag verkligen inte. Visserligen kan jag min sjukdom ganska bra och vet hur jag ska handskas med den och jag vet Christians inställning till att kunna få ett "sjukt" barn.
Att de skulle ärva min sjukdom är 50%, det är ganska mycket, men varför ska man hindras att få uppleva den stora lyckan att få barn bara för att risken är att 50% och att många i samhället har alltför stora fördomar?
Jag vet att de allra flesta som har min sjukdom lever ett högst normalt liv, som jag lever. De största hindren som finns är folks fördomar om det okända. Jag kan göra allt som alla andra kan, det enda jag har är lite knutor här och var och det är lite pga knutorna som avgör vad du får för handikapp. Jag vet att min sjukdom inte märks så mycket. Samtidigt så märker jag folks fördomar och de kan emellanåt var riktigt hemska, ibland blir jag faktiskt lite rädd. Speciellt när folk ska sopa det under mattan och låtsas som om det inte är så farligt, nä den är inte så farlig, absolut inte, men hur ska jag beskriva mina knutor om inte som en sjukdom när det är en sjukdom, en kronsik sjukdom? Det finns väldigt många sjukdomar som inte är så farliga, men som ändå är sjukdomar.
För er som inte vet vilken sjukdom som jag har, så har jag en sjukdom som heter Neurofibromatos (1) och som faktiskt varit i media den sista tiden iom tjejen som fick rätt att avsluta sin livsuppehållande behandlig (Candrah och döden).
I Sverige diagnostiseras ca 30 st/år. Det gör att NF tillhör gruppen sällsynta diagnoser, sällsynt men inte ovanlig!
Så några tips till er som stötter på en sällsynt sjukdom. FRÅGA! Många av oss som har en sällynt diagnos är vana vid att förklara vad det är vi har. De flesta av oss tycker dessutom att det är viktigt att sprida information om sin sjukdom. Det finns ett talesätt som häger det finns inga dumma frågor...nä det gör det inte, men det finns väldigt många mindre intelligenta frågor. Tex: Men harregud!!! Vad är det du har på hakan????
Tänk på din reaktion. Visst man kan inte alltid hjälpa vilken reaktion du får, men reaktionen jag fick när jag berättade vad jag hade på hakan (ett fibrom) var: Men harregud det är ju JÄTTESTORT! Ingen reaktion som var särskilt uppskattad kan jag säga (och jag tror de flesta förstår mej) Denna konversation, var faktiskt med en kollega till mej och h*n är sjuksköterska.
Välj rätt tillfälle för dina frågor. Exemplet ovan hände mitt i det stressiga morgonarbetet, när jag bara skulle inom och berätta lite snabbt om en pat. innan ssk skulle ronda.
Nu ska jag gå och hålla på med lite inbjudningar
söndag 23 maj 2010
HELG
Vilken skön helg det varit och är för den är inte riktigt slut än!
Igår var vi inne i stan, christian pysslade i trädgården och jag låg och latade mej i solen. På kvällen var vi hos Christians pappa i karlsham och hade det bra.
Idag började dagen med frukost på cafe sandhem. Blev en riktig lyx frukost, men det var vi värda för det var VÄLDIGT längesen. Efter det blev det en tur till mamma och pappa och deras 2 galna hundar. Milla mötte oss i hallen med en pajform, jag vet inte vad hon trodde jag skulle göra med den ;-)
Nu ska jag snart sätta mej när och göra lite inbjudningar och förhoppningsvis blir de klara i veckan.
Igår var vi inne i stan, christian pysslade i trädgården och jag låg och latade mej i solen. På kvällen var vi hos Christians pappa i karlsham och hade det bra.
Idag började dagen med frukost på cafe sandhem. Blev en riktig lyx frukost, men det var vi värda för det var VÄLDIGT längesen. Efter det blev det en tur till mamma och pappa och deras 2 galna hundar. Milla mötte oss i hallen med en pajform, jag vet inte vad hon trodde jag skulle göra med den ;-)
Nu ska jag snart sätta mej när och göra lite inbjudningar och förhoppningsvis blir de klara i veckan.
fredag 21 maj 2010
Min lilla trädgård
Varit full rulle de sensaste dagarna.
Utbildning på jobbet och två vanlig arbetsdagar och sen har det varit mycket pysslande i trädgården.
I onsdags åkte vi ut till något som heter Brostorp, ligger en liten bit ifrån´där vi bor. Det är lite fickedammar i otroligt fin miljö. Såg en massa vak på dammarna och Christian sa att vi hade fått mycket fisk om vi fiskat. Vi såg oxå en snok, som nyss ätit och låg och vilade efter maten...Jag vet inte vem som blev mest räddast, jag eller ormen. Men skulle nog tippa att det var jag, även om ormen flydde så fort han kunde. Christian fick dock ett gott skratt och låg nästan dubbelvik!
Igår sådde vi en liten gräsmatta, gjorde en lite rabat och rensade ogräs. Med den trädgården vi har så har vi mycket kvar. Vi vet ännu inte vad som är ogräs eller inte, men det vi inte tycker är fint åker bort efter hand. Vi (jag) ska dock prata med vår Blomexpert, så att vi gör något dumt. Vi har mycket gamla växter i vår trädgård, så man vågar ju inte göra vad som helst, tänk om man kastar något som är "värdefullt". Som det är nu växer allt huller om buller. Finns viss charm i det oxå. Kommer alltmer på hur mycket jag älskar vår trädgård och hur mycket jag älskar vårt lilla hus. Visserligen inte ett sånt hus som jag tänkt mej från början...men jisses vad jag älskar att bo där jag gör. Bättre affär kunde det inte blivit.
Christian fiskar lite, igår lovade han att han skulle vara hemma senast 21, men idag sa han att det blev senare...nåja vi har hela helgen på oss att bara mysa och ha det bra, så lite fiske kan jag väl bjuda på
Utbildning på jobbet och två vanlig arbetsdagar och sen har det varit mycket pysslande i trädgården.
I onsdags åkte vi ut till något som heter Brostorp, ligger en liten bit ifrån´där vi bor. Det är lite fickedammar i otroligt fin miljö. Såg en massa vak på dammarna och Christian sa att vi hade fått mycket fisk om vi fiskat. Vi såg oxå en snok, som nyss ätit och låg och vilade efter maten...Jag vet inte vem som blev mest räddast, jag eller ormen. Men skulle nog tippa att det var jag, även om ormen flydde så fort han kunde. Christian fick dock ett gott skratt och låg nästan dubbelvik!
Igår sådde vi en liten gräsmatta, gjorde en lite rabat och rensade ogräs. Med den trädgården vi har så har vi mycket kvar. Vi vet ännu inte vad som är ogräs eller inte, men det vi inte tycker är fint åker bort efter hand. Vi (jag) ska dock prata med vår Blomexpert, så att vi gör något dumt. Vi har mycket gamla växter i vår trädgård, så man vågar ju inte göra vad som helst, tänk om man kastar något som är "värdefullt". Som det är nu växer allt huller om buller. Finns viss charm i det oxå. Kommer alltmer på hur mycket jag älskar vår trädgård och hur mycket jag älskar vårt lilla hus. Visserligen inte ett sånt hus som jag tänkt mej från början...men jisses vad jag älskar att bo där jag gör. Bättre affär kunde det inte blivit.
Christian fiskar lite, igår lovade han att han skulle vara hemma senast 21, men idag sa han att det blev senare...nåja vi har hela helgen på oss att bara mysa och ha det bra, så lite fiske kan jag väl bjuda på
tisdag 18 maj 2010
Utbildning!
Har varit på utbildning hela långa dagen idag, så nu är man helt matt i huvudet.
2 av lärarna var bra, den tredje var en riktig liten hagga. Ni vet en såndär som bara ser det negativa. Hennes station handlade om att linda ben och det enda felet jag gjorde var att linda för löst (hrm kan diskuteras...), kom tom ihåg hennes pilotter som om själv hade glömt...YES YES...HAHA...Fan vad jag älskade att få fråga om dessa pilotter, som HON glömt. Restrerande grupper hade också kört stenhårt på dessa pilotter. Inget någon gjorde var bra, vi var helt värdelösa allihopa. På de andra stationerna var vi iaf värda mer än ett ruttet lingon så då var faktiskt lite kul att vara på. Kommer nog att skriva lite mer om denna utbildning när den väl är klart och då får ni höra lite mer om haggan och hennes pilotter...och om någon som läser bloggen glöm för fasen inte pilotterna när ni lindar benen ;-)
Fick sluta lite tidigare från utbildningen så jag kom hem 1 timme tidigare, helt underbart och Christian som egentligen skulle fiska nu på kvällen valde att komma hem stället. Så nu har Christian klippt gräset och jag gjort lite smycke. Blev mycket nöjd och bild kommer vi ett senare tillfälle...
2 av lärarna var bra, den tredje var en riktig liten hagga. Ni vet en såndär som bara ser det negativa. Hennes station handlade om att linda ben och det enda felet jag gjorde var att linda för löst (hrm kan diskuteras...), kom tom ihåg hennes pilotter som om själv hade glömt...YES YES...HAHA...Fan vad jag älskade att få fråga om dessa pilotter, som HON glömt. Restrerande grupper hade också kört stenhårt på dessa pilotter. Inget någon gjorde var bra, vi var helt värdelösa allihopa. På de andra stationerna var vi iaf värda mer än ett ruttet lingon så då var faktiskt lite kul att vara på. Kommer nog att skriva lite mer om denna utbildning när den väl är klart och då får ni höra lite mer om haggan och hennes pilotter...och om någon som läser bloggen glöm för fasen inte pilotterna när ni lindar benen ;-)
Fick sluta lite tidigare från utbildningen så jag kom hem 1 timme tidigare, helt underbart och Christian som egentligen skulle fiska nu på kvällen valde att komma hem stället. Så nu har Christian klippt gräset och jag gjort lite smycke. Blev mycket nöjd och bild kommer vi ett senare tillfälle...
måndag 17 maj 2010
En bra dag
Känns som om jag har hunnit med en massa saker idag!
Städat, så nu är här rent och fint igen, var visserligen inte jättestökigt och sen jag fick den nya dammsugaren har jag nog inte sett en enda damråtta, trotts att jag dammsuger lika mycket nu som innan. Sen har jag plockat in ännumera rabarber. Hade 10 liter i frysen sen innan i veckan och nu kom det några litrar till och fler kommer det att bli, för det är massor kvar *ÄLSKAR*.
Sen skruvade jag ner några spaljer som satt på huset, som jag inte alls gillade och kommit på en jättefin och mysig plan på hur vi ska göra på vår uteplats. Ska bara prata med Christian och höra vad han tycker. Men får jag min vilja igenom så blir den mer luftig och lummig.
En runda på stan har jag oxå hunnit med, med Christian...Härligt att bara gå runt och se folk och hitta en massa roliga saker att lägga sina pengar på. Hittade en tröja som sitter så bra, den sitter tom fint vid axlarna *MIRAKEL*, den är väldigt sommrig och fin, lite bonnromantik, vit och lite längre. Så den passar väldigt bra till legging och en kjol som jag har tänkt att köpa när jag hittar en fin.
Nu ska jag göra lite halsband som jag har på beställning och sen ska jag nog lägga mig i soffan och bara njuta av kvällen!
En dans med Edvin har jag oxå hunnit med. Han bara satt och spann och mös i min famn, men en låt räckte. Han är så fin vår lilla katt, vår lilla "bebis"
Städat, så nu är här rent och fint igen, var visserligen inte jättestökigt och sen jag fick den nya dammsugaren har jag nog inte sett en enda damråtta, trotts att jag dammsuger lika mycket nu som innan. Sen har jag plockat in ännumera rabarber. Hade 10 liter i frysen sen innan i veckan och nu kom det några litrar till och fler kommer det att bli, för det är massor kvar *ÄLSKAR*.
Sen skruvade jag ner några spaljer som satt på huset, som jag inte alls gillade och kommit på en jättefin och mysig plan på hur vi ska göra på vår uteplats. Ska bara prata med Christian och höra vad han tycker. Men får jag min vilja igenom så blir den mer luftig och lummig.
En runda på stan har jag oxå hunnit med, med Christian...Härligt att bara gå runt och se folk och hitta en massa roliga saker att lägga sina pengar på. Hittade en tröja som sitter så bra, den sitter tom fint vid axlarna *MIRAKEL*, den är väldigt sommrig och fin, lite bonnromantik, vit och lite längre. Så den passar väldigt bra till legging och en kjol som jag har tänkt att köpa när jag hittar en fin.
Nu ska jag göra lite halsband som jag har på beställning och sen ska jag nog lägga mig i soffan och bara njuta av kvällen!
En dans med Edvin har jag oxå hunnit med. Han bara satt och spann och mös i min famn, men en låt räckte. Han är så fin vår lilla katt, vår lilla "bebis"
söndag 16 maj 2010
En linbana
Var ute och gick här i tollarp nyss och hittade då något som jag verkligen älskar!!!
EN LINBANA!!!!!! TJOHOO, man kan väl säga så här att barnasinnet i Hanna kom fram ;-)
EN LINBANA!!!!!! TJOHOO, man kan väl säga så här att barnasinnet i Hanna kom fram ;-)
Över
Då var denna jobbhelg över! Så skönt, fast den har varit helt okej att jobba, iaf med tanke på hur tufft det varit den sista tiden. Nu väntar jag bara på att min älskling ska komma hem, så att vi kan mysa ner oss och psut ut efter denna helgen, han har dock en dag kvar innan han får vara ledig.
lördag 15 maj 2010
Vart tar tiden vägen
Bara en dag till och sen har jag jobbat klat denna helgen...tjoohooo!!!
Igår var vi på 6 års kalas för lilla godingen Tuva. Kan inte fatta att hon är 6 år, vart tar tiden vägen.
Tänk att just jag fått ha äran att vara just Moster till 4 små underbara troll, därtill kan jag lägga till 2 stycken små pojkar, fast de är christians syskon barn. En hel hög med små underbara barn. Det är väldigt tur att de inte kan läsa denna bloggen heller för jag vet att minst 3 protesterar för att bli kalala små...och de är ju inte små längre heller. De börjar bli stora...För 6åringen kommer som nummer fyra i denna hög med barn. Nåja härliga är de allihopa!
Är helt slut efter denna dagen på jobbet, har satt på lite varmvatten så att jag kan ta ett avkopplande bad innan christian kommer hem. Passar på att göra lite nyttigheter oxå som att diska och tvätta, sånadär bra nyttigheter som sköter sig själv...jag gilla!!!
Det kan hända att jag får sällskap av en lite Edvin i badet oxå...Han är så kelsjuk, att han inte vet var hans ska ta vägen, men att komma och kela, det ska han inte. Vår goa lilla katt...såm inte heller är så liten
Igår var vi på 6 års kalas för lilla godingen Tuva. Kan inte fatta att hon är 6 år, vart tar tiden vägen.
Tänk att just jag fått ha äran att vara just Moster till 4 små underbara troll, därtill kan jag lägga till 2 stycken små pojkar, fast de är christians syskon barn. En hel hög med små underbara barn. Det är väldigt tur att de inte kan läsa denna bloggen heller för jag vet att minst 3 protesterar för att bli kalala små...och de är ju inte små längre heller. De börjar bli stora...För 6åringen kommer som nummer fyra i denna hög med barn. Nåja härliga är de allihopa!
Är helt slut efter denna dagen på jobbet, har satt på lite varmvatten så att jag kan ta ett avkopplande bad innan christian kommer hem. Passar på att göra lite nyttigheter oxå som att diska och tvätta, sånadär bra nyttigheter som sköter sig själv...jag gilla!!!
Det kan hända att jag får sällskap av en lite Edvin i badet oxå...Han är så kelsjuk, att han inte vet var hans ska ta vägen, men att komma och kela, det ska han inte. Vår goa lilla katt...såm inte heller är så liten
torsdag 13 maj 2010
Edvin!
Edvin satt nyss i fönstret och luktade på min vackra vita orkidé, det var så fint! Gick och hämtade kamreran för att ta ett kort, men icke...djävulen flyttade in i honom när han såg kameran och nu är han över allt och inganstans!
Edvin hjälper till i renoveringen...
Ta vara på dagen....
Finns det något som är mer härligt att vakna och inse att jag har hela dagen till att göra precis vad jag själv vill göra.
Idag ska jag mest ta det lugnt och skönt, ska till några vänner vid 14 och sen ska jag och Christian ut och titta till båten när han kommer hem från jobbet. Innan dess ska jag städa lite och snygga till, ingen stress bara ro till att gå och pula...så underbart härligt.
Givetvis kommer jag att smycka lite. Gjorde ett armband igår och jag blev så himla nöjd. Inte något komplicerat, jag gillar det enkla. Bara vita pärlor, till detta har jag ett puderrosa och ett ljusrosa. De blev så fina tillsammans och så mycket "Hanna" som det kan bli, sätter ut en bild på de vid ett senare tillfälle.
Idag ska jag mest ta det lugnt och skönt, ska till några vänner vid 14 och sen ska jag och Christian ut och titta till båten när han kommer hem från jobbet. Innan dess ska jag städa lite och snygga till, ingen stress bara ro till att gå och pula...så underbart härligt.
Givetvis kommer jag att smycka lite. Gjorde ett armband igår och jag blev så himla nöjd. Inte något komplicerat, jag gillar det enkla. Bara vita pärlor, till detta har jag ett puderrosa och ett ljusrosa. De blev så fina tillsammans och så mycket "Hanna" som det kan bli, sätter ut en bild på de vid ett senare tillfälle.
onsdag 12 maj 2010
Roligt! Tråkigt! Underbart!
Imorgon är jag ledig och jag har inget inplanerat heller, så skönt, så himla underbart.
Fast med vår vanliga tur så har Christian varit ledig idag, men då har han kunnat ägna sig åt sitt fiske (fisketok som han är).
Idag var en helknasig dag på jobbet, så när det väl var dax att sluta så kändes det som om man gjort ett uruselt jobb. Vet att man har gjort så gott man kunnat, men är så himla trött på att känna sig otillräcklig. Är VÄLDIGT trött på jobbet och om jag känner mig själv rätt så kommer jag vara ännu tröttare på jobbet lagom tills semestern och sen trivs jag väl igen efter semestern. Kryper nästan ur skinet på mej själv så trött jag är på stället.Det finns bara en lösning på problemet och det är att sluta och så länge jag inte gör det så får jag skylla mej själv och stå ut.
Inte bättre blir att av att vissa på det stället är riktiga egosister som hellre ser till att man själv har så lite så möjligt att göra och så sätter man de nya sskerna i skiten (som tur var blev det inte så). För mej (och många andra) är det mer naturligt att jämna ut arbetsbördan så mycket man kan, för att sedan hjälpa varandra, men för vissa är det tydligen bättre att ena teamet har 6 lätta pat och det andra har 10 tunga pat, för det är jobbigt att ronda med 2 olika läkare. hur jobbigt är det inte för den/de som har de 10 tunga pat. där det är mycket runt omkring, en rond som tar lång tid och med massa efterarbete. Klart att man ska hjälpas åt men du har fortfarande ett huvudansvar och du ska se till att "smågöran" blir gjord (matbeställningar, kontroller, såroml och andra saker som måste bli gjorde, men som inte syns), patienetrna ska ju inte bara upp och bli ren och få frukost i sig.
Klart att man ska hjälpas åt, men frågan är vad du är mest hjälpt av? Att dela arbetstyngden så jämt som möjligt ifrån början eller eller vara stelbent i teamindelningen, så att man måste fråga varandra om hjälpen. För hur gärna jag än vill hjälpa till, så kommer den som har det tyngst ändå ha det tyngst...
Nä vet ni vad det är nu bara 8 veckor kvar till semester och jag längtar som en gnu tills dess och allt vi ska göra...eller inte göra. Vi har inte bestämt något om semestern än, det enda jag vet är jag MÅSTE börja med inbjudningarna till bröllopet innan semetern (de ska vara utskiackde). jag vet ju hur de ska se ut, jag vet exakt hur de ska se ut...i min hjärna...och vad jag längtar efter den dagen, MIN EGNA STORA DAG...VÅR EGNA STORA DAG
Fast med vår vanliga tur så har Christian varit ledig idag, men då har han kunnat ägna sig åt sitt fiske (fisketok som han är).
Idag var en helknasig dag på jobbet, så när det väl var dax att sluta så kändes det som om man gjort ett uruselt jobb. Vet att man har gjort så gott man kunnat, men är så himla trött på att känna sig otillräcklig. Är VÄLDIGT trött på jobbet och om jag känner mig själv rätt så kommer jag vara ännu tröttare på jobbet lagom tills semestern och sen trivs jag väl igen efter semestern. Kryper nästan ur skinet på mej själv så trött jag är på stället.Det finns bara en lösning på problemet och det är att sluta och så länge jag inte gör det så får jag skylla mej själv och stå ut.
Inte bättre blir att av att vissa på det stället är riktiga egosister som hellre ser till att man själv har så lite så möjligt att göra och så sätter man de nya sskerna i skiten (som tur var blev det inte så). För mej (och många andra) är det mer naturligt att jämna ut arbetsbördan så mycket man kan, för att sedan hjälpa varandra, men för vissa är det tydligen bättre att ena teamet har 6 lätta pat och det andra har 10 tunga pat, för det är jobbigt att ronda med 2 olika läkare. hur jobbigt är det inte för den/de som har de 10 tunga pat. där det är mycket runt omkring, en rond som tar lång tid och med massa efterarbete. Klart att man ska hjälpas åt men du har fortfarande ett huvudansvar och du ska se till att "smågöran" blir gjord (matbeställningar, kontroller, såroml och andra saker som måste bli gjorde, men som inte syns), patienetrna ska ju inte bara upp och bli ren och få frukost i sig.
Klart att man ska hjälpas åt, men frågan är vad du är mest hjälpt av? Att dela arbetstyngden så jämt som möjligt ifrån början eller eller vara stelbent i teamindelningen, så att man måste fråga varandra om hjälpen. För hur gärna jag än vill hjälpa till, så kommer den som har det tyngst ändå ha det tyngst...
Nä vet ni vad det är nu bara 8 veckor kvar till semester och jag längtar som en gnu tills dess och allt vi ska göra...eller inte göra. Vi har inte bestämt något om semestern än, det enda jag vet är jag MÅSTE börja med inbjudningarna till bröllopet innan semetern (de ska vara utskiackde). jag vet ju hur de ska se ut, jag vet exakt hur de ska se ut...i min hjärna...och vad jag längtar efter den dagen, MIN EGNA STORA DAG...VÅR EGNA STORA DAG
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)