Igår var jag hemma från jobbet för att jag var sjuk, det är jag idag oxå, fast nu börjar jag iaf må lite bättre. Jäkla feber!
Nu är jag iaf ledig i 3 dagar så jag har lite tid att pigga på mej så jag är redo för jobb igen på måndag.
Ibland undra jag över hur vissa människor tänker. Att är man inte precis som dem, ja vad är man då, mindre värd, parasit, onormal. Jag känner mest varför ska man vara som alla andra och vad gör det om man inte är som alla andra, så länge man inte skadar andra.
Det kallas väl egentligen fördomar när andra människor ser ner på andra människor.
För vad spelar det för roll och man är rik eller fattig, om man är tjock eller smal, eller om man är ful eller snygg. Det viktigaste är hur man är och att man trivs med sitt liv.
Jag trivs superbra med mitt liv, jag har en underbar man, för det är han. Han är det allra BÄSTA som hänt mej, han får mig att inse att jag är en värdefull människa, att jag är älskad. han får mej glad och jag är tacksam över att just jag får ha honom till min man. Jag är tacksam över vårt hus som jag älskar över allt annat och vår Edvin, vår fina lilla goa håriga Edvin, vår tjockis som alltid möter oss skrikande vid dörren om vi så bara varit borta 5 min. Vår älskade lilla Katt, vad hade vi gjort utan dej?
Det finns några saker som jag inte riktigt är nöjd med, det ena kan jag påverka och faktiskt göra någontig åt, det ena kan jag inte göra någonting åt, möjligtvis hjälpa på traven men det finns inget som JAG kan göra inte mer än att acceptera och jag hoppas att andra kan acceptera det och ha förståelse. Allt är inte lika enkelt för alla bara för att det är det för vissa och bara för det är man inte onormal. Med tiden visar det sig vem som verkligens är ens vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar